Onlyadream

Det var ett underbart landskap. Svårt att beskriva men ändå så välbekant. Gulnande gräs, som ändå var mjukt. Inte så där stickigt som gult gräs ibland kan vara. Lila-gråa berg mot horisonten. Ljusblå himmel med några vita luddiga moln. Träden som fanns var utspridda och sträckte sina mörkt gröna kronor mot himlen. Med en gång visste jag var jag var någonstans, jag var i min dröm. Samma dröm som jag hade varit i många gånger de senaste året.
Jag visste inte varifrån jag hade fått landskapet ifrån, men det var som sagt väldigt välbekant. Det senaste året hade jag besökt den här platsen så fort jag somnade. Och jag njöt alltid av varje sekund, eftersom det alltid fanns saker att göra. Ibland satt jag bara på marken och njöt av solen. Någon gång hade jag badat i den lilla sjön, som man inte såg ifrån kullen där jag stod på just nu. En gång hade jag gått på upptäcktsfärd bland träden, och försökt komma till bergen, men tyvärr vaknat innan jag kom fram.
Nej, här hade jag aldrig varit i verkliga livet. Och jag hade alltid varit ensam här. Förutom idag då. För nere vid ett träd, stod det en kille. Han verkade ganska lång, och hans blonda hår rufsades i vinden. Jag såg inte så mycket av honom, han var långt från där jag stod. Trots det visste jag att jag borde veta vem den här killen var. Och jag tyckte att han inte borde vara här. Det var min plats, min egna plats. Inte någon killes plats, och om det skulle vara en kille här så skulle det vara killen jag var kär i. Jag började bli ganska sur på killen, och bestämde mig för att gå och prata med honom. Försöka få honom att försvinna ifrån min egna plats.
"KIM! Vakna någon gång! Frukosten står framme och jag måste skynda mig till jobbet" mamma skakade hela mig och tillslut vaknade jag, motvilligt. Mamma gick ut från mitt rum, hon var väl lite förvånad varför jag inte hade vaknat med en gång. Det brukade alltid vara roligt att vakna, och jag vaknade alltid utvilad. Och jag hade nästan alltid lukten av landskapet kvar i näsan, och kände solens värme. Men idag var det inte så. Jo, visst var jag utvilad. Men jag var arg, jag hade drömt ovanligt lite om mitt landskap idag. Sen hade jag haft en inkräktare på mina områden, och jag hade inte fått konfrontera honom. Vem var han, vad ville han och vad gjorde han i min dröm?
Idag var det onsdag, vår dag med sovmorgon. Vi började inte förrän kvart i elva, sen hade vi två lektioner och sen var det lunch. Och två lektioner till innan vi slutade. Lugn och skön dag. Och nu verkade det som att den var förstörd på grund av den här killen. Jag suckade irriterat, och önskade att jag kunde få promenera mellan träden. Samtidigt försökte jag lista ut varför jag kände igen killen från min dröm.
"Jag är vaken, jag ska just gå ner!" ropade jag när jag hörde mammas steg utanför dörren. 
"Bra" ropade hon tillbaka och jag hörde henne gå ner för trappan igen. Jag reste mig upp ur sängen och gäspade. 
Snabbt gick jag ner för trappan och satte mig vid bordet, tog en macka och bredde på lite smör. Mamma hade gått iväg till badrummet och jag hörde hur hon suckade för sig själv. 
"Du kan gå till jobbet jag lovar att inte skolka!" ropade jag och tog en tugga av mackan. 
"Tack Kim, du är en ängel. Jo, just det! Alice ringde hon ville att du skulle ringa henne..." mamma kom ut ur badrummet och höll på att sätta på sig ett örhänge. Jag nickade för att visa att jag förstod och tog en till tugga av mackan. 
"Vi ses i kväll Kim, gumman. Du vet att Stephan, min arbetskompis, kommer på middag också?" hon kramade om mig och gick ut i hallen. 
"Ja, vi ses" svarade jag och åt upp den sista lilla biten av mackan. Sen gick jag upp till mitt rum igen och hörde hur mamma stängde och låste dörren. 
Jag bestämde mig för att göra något jag inte brukade göra, nämligen att bädda min säng. Jag slätade till underlakanet, la mitt grön-prickiga täckte slätt och puffade upp kudden. Sen gick jag till min garderob och drog ut mitt överkast, det var svart med små stjärnor på. Det la jag på sängen och plötsligt såg mitt annars så stökiga rum ganska prydligt ut. 
När bäddningen var klar, satte jag på mig en T-shirt och ett par jeans och tog upp min mobil. Jag slog numret som jag kunde nästan bättre än mitt eget. Alice var min bästa vän, och hade varit det länge.
"Hej, det är Kim" sa jag när hon svarade.